2010-02-07 skrev Wallin, Carina

Va? Är det vinter än...

Gick ner till älven idag. Snön knastrade under skorna. Hunden gjorde glädjeskutt i den mjuka, fluffiga snön. Mina tankar var besatt av sommarens kommande äventyr, i den älv som jag just flyttat till. Hur ser den ut, under all is? Vilka höljor ska gå till först? Var står fisken? Hur ser forsnacken ut? Så många frågor som jag inte kan svara på. Men som jag vill få svar på. Nu.

Hunden är lika ivrig. Gräver lätt ett hål i snön, vid strandkanten. Stannar upp. Och lyssnar. Där nere, långt ner under isen står den, öringen som ska lockas upp av min fluga.

Då dyker han upp. Den vänliga människan. Han frågar om jag vill få guidning. Flugfiskets mysterium lockar även honom ner till älven denna vinterdag då solen börjat värma och hoppet spirar inombords.
– Javisst, vill jag det.

Där går vi. Han pekar och viftar med armarna. Jag följer honom med inlevelse. Forsnacken. Aha. Fisken. oj. Höljor. Ahh. För oss finns ingen is, ingen snö, ingen vinter. För oss är det höst. Öringen lurar i den stilla strömmen, och jag lägger försiktigt min fluga i vågorna från ett vak. Och då!